Free markets, individual liberty and open societies
Share on:
Redan under vikingatiden stack de nordiska samhällena ut genom att erbjuda kvinnor mer frihet och makt än andra delar av Europa. Den unikt jämställda nordiska kulturen tycks ha framhärdat genom medeltiden in i modern tid. Sverige var till exempel en pionjär vad gäller att öppna den tidiga kapitalismen för kvinnors deltagande. Enligt World Values Survey har de nordiska samhällena än i dag unikt jämställda värderingar.
Man skulle kunna förvänta sig att de nordiska samhällena borde vara ledande i termer av andelen kvinnor i toppositioner. Dessa länder kombinerar trots allt en jämställd kultur med högt arbetsmarknadsdeltagande bland kvinnor och välfärdssystem som uppmuntrar mödrar att arbeta. Olika internationella rankningar ger dock alla samma bild: förvånansvärt få kvinnor når chefspositioner i norden, framför allt i den privata sektorn. Till exempel är 32% av de högre cheferna i näringslivet i Öst- och Centraleuropa kvinnor, jämfört med blott 13% i de nordiska länderna.
Det är inte i de nordiska välfärdsstaterna som flest kvinnor återfinns på toppen, utan i de marknadsliberala systemen i USA, Nya Zeeland, Australien och andra anglosaxiska ekonomier. Det enda nordiska landet som har relativt många kvinnor i chefspositioner är Island, som är det land i regionen som har den minsta välfärdsstaten. Tydligen finns något i den nordiska modellen som håller kvinnor tillbaka i jämförelse med den mer marknadsbaserade amerikanska modellen.
Kvoteringslagarna i Norge beundras av många utomlands. Ändå har forskning visat att de har varit allt annat än en framgång. När kvotering infördes försämrades företagens ledning. Anledningen är att mindre erfarna personer fick styrelsepositioner. Framför allt har kvoteringen inte haft någon bredare effekt på könsgapet i löner. Den har bara gynnat en liten grupp elitkvinnor som fått styrelsepositioner genom kvotering. Enligt Nordic Labour Journal hade ingen av Norges största företag en kvinnlig VD, ens när åtta år hade gått sedan kvoteringen infördes. De nordiska länderna behöver marknadsreformer, inte statliga mandat, för att bana väg för kvinnors karriärer.
Det kan framstå som en paradox att de nordiska samhällena – som i flera avseenden är de mest jämställda i världen – har få kvinnor i chefspositioner i näringslivet. Forskningslitteraturen pekar på en enkel förklaring till denna synbara paradox: Välfärdsstaten håller oavsiktligen kvinnor tillbaka. Offentliga monopol, höga skattekilar och välfärdspolitik såsom generös föräldraförsäkring begränsar kvinnors möjligheter på marknaden, och uppmuntrar dem att arbeta färre timmar. Privatiseringar och skattesänkningar har å sin sida främjat kvinnors möjligheter.
Nordic societies seem to have it all: a historic tradition of women’s entrepreneurship. It therefore comes as a surprise that Nordic countries, in one international ranking after another, are shown to have few women among top-managers and business owners.
In The Nordic Gender Equality Paradox, Dr. Nima Sanandaji shows that the apparent paradox has a simple answer: Nordic welfare states are – unintentionally – holding women back.
